Second hand-outfits

 

 

 

28.05.2018 kl. 23:25

-

 

Morgonen kommer och skogens fåglar vaknar i takt med att solen klättrar upp över horisonten. Jag hoppar liv  i den kalla kropp som är min och tänder en eld. Jag betraktar fårorna som sjunker in i handflatorna av värmeutvidgningen. Som ett komplext, nästintill olösbart labyrintsystem. Jag vill se ut så. Jag vill tro att jag kommer kunna möta alla rynkor med ett tacksamt sinne. Hellre ärrad av tidens tand än ung och ofördärvad. Får jag leva, måste jag leva vill jag åtminstone att det ska synas att jag gjort det. 
Röken dansar i den milda morgonbrisen.

 

26.05.2018 kl. 13:38

-

 

Ungefär halvvägs låter jag rinkkan glida ner till marken och sätter mig på den. Tidigare hade jag haft bråttom med att komma fram. Nu vet jag bättre. I själva verket är vi alltid framme. Jag kissar hukande i blåbärsriset. Skogen mörknar. Skogens fåglar tystnar, en efter en i takt med att ljuset drar sig bort bakom himlavalvet. Till slut är bara jag och Morkullan vaken. Den flaxar sina häckningsrundor och knorrar upprymt. Nu är det dags, ropar hon. 
Jag kravlar mig in i sovsäcken och drar upp dragkedjan. Dragkedjor på sovsäckar är något alldeles extra. De har en ljus, frasig ton som alltid ackompanjeras av det prasslande ljudet av syntet. Det var så här det kändes. Det är så här det känns. 

 

25.05.2018 kl. 13:16

-

 

Jag ska ut för första gången sedan sjukdomen slog till. Ut på riktigt och sova bland träden och viltet. Jag har behov av att vara ensam. Jag är trött på socialt samspel. Jag vill vara artighetsbefriad ett litet tag. Vila min själ som är frasig i kanterna. Jag finner ett vackert vindskydd, kränger av mig min packning men inser snart att det ligger för nära en lägergård. Jag vill inte riskera att bli störd i mitt nakendopp av ett gäng muntra frikyrkopräster på friluftsretreat. 
Det finns ett ställe till. Jag parkerar bilen. Härifrån är det en kilometer längs skogsväg och ytterligare en och en halv kilometer längs en upptrampad stig för att nå vindskyddet mitt sinne spelar på. Jag vet att det kommer bli en utmaning för kroppen att ta sig fram med full packning. Jag kränger på mig rinkkan, tar vedknippet i ett fast grepp och sparkar med kängorna i gruset. Osökt börjar jag tänka på kroppens och sinnenas ökade påtaglighet som träder fram under trädkronorna. Dofterna och smakerna som blir mer klara och distinkta. Hungern som ökar i takt med fotstegen och energin som stiger uppåt med trangians ångor. 
Det är tungt att gå. Smärtan i korsryggen beror inte bara på sjukdomen i sig, tänker jag, utan på förlorad muskelmassa. En biverkning av sjukdomen snarare än en verkning. På något sätt tröstar den tanken mig då jag spänner åt remmarna kring höftena.

Då jag kommer till den knaggliga stigen lyfter jag instinktivt upp vedknytet på huvudet. Genast rätar ryggraden på sig och smärtan lättar. Jag turas om att hålla vänstra eller högra armen ovanpå knytet, vartefter den ena domnar bort av syrebrist. Påtagligheten igen. Ett vedträ är lite längre än de andra. En spindel sänker sig ner i ögonhöjd och gungar med i mina steg. Hej kompis. Kroppen är trött. Att jag gjorde långa vandringar i nationalparker för tre år sedan känns mer avlägset än man skulle kunna tro. Men långt ifrån så avlägset som det är möjligt. Kroppen är trött. Sinnet är lekande fritt. 
 

24.05.2018 kl. 19:58

-

 

Hennes bil är blå.
Känningen är blå och stumpbyxorna är blåa.
Ögonen är blåa och inramade av silvrigt hår och rynkor.
Jag somnar av den tryckande värmen på passagerarsätet och vaknar inte förrän bilen stannar med ett ryck.
Tomaterna är inte blåa. De ligger sorterade i första klass och andra klass. De är gula, röda, gröna, orangea. De är helfärgade och spräckliga och strimmiga. Ljusgult harmoniska eller dovt strimmiga i vinrött och mörkgrönt. Hon köper flera påsar fulla och jag slutar inte äta då svidande blåsor kryper fram ur tandköttet.

 

17.05.2018 kl. 19:56

VIII

 

Det bor en örn ovan tankarnas slagfält

Ett opartiskt vittne

till ett och till noll

Strömlinjeformad

och vass genom vinden

kom

Ge mig kontroll

 

ge mig kontroll

 

16.05.2018 kl. 15:56

VII

 

lossar

de stöd

som rundar av

mina kanter

håller upp

mina valkar

fyra komma sex

miljarder

år

och ett imorgon

har ännu aldrig

existerat

 

15.05.2018 kl. 15:54

VI

 

ni säger

jag

är obrydd

om sed och stumma normer

som om det vore

en förmåga

en eftersträvansvärd

 

jag vill säga jag är

obrydd

abdikerad

avklädd

 

inför

 

14.05.2018 kl. 15:54

V

 

har

varit

vissheten

viljan

ett vandrande victrix

bortom omtumlandets dalar

har

fört statistik

över individens mänskliga skyldigheter

betalat skatt

ställt upp på ditt

ställt upp på datt

tagit trappan upp

det var så lite

tack

jag gör det ju så gärna

stått och gått

sansat

vackert

druckit vatten

tigit tyst

gapat stort

och skrynklat min panna om natten

 

varit barmhärtig i strålkastarljus

applåderna dånat

ödmjukt

låtsats bli förvånad

 

13.05.2018 kl. 15:50

IV

 

ni säger

smärtan

är

förklädd andemening

att spara ta till vara

 

jag säger

om jag kramade ur

varje droppe

ur dess trasa

och draperade dem i guldfärg

skulle jag inte göra annat

 

12.05.2018 kl. 12:07

III

 

 

Min andel är snart slut

 

                                  FEL

                                  säger du

det finns

sju komma tre

miljarder

lika djupa brunnar

med svart

trögflytande massa

                                     STOPP

                                     säger du

och den ska

portioneras ut

till var och en

tills den tar slut

och därefter

försvinner

också vi

                                  Du säger mig

                                  att brunnen inte har en botten

                                  och att massan

                                 portioneras ut av slumpen

Då säger jag dig

att äpplen

kan falla

åt vilket väderstreck som helst

 

11.05.2018 kl. 09:27

II

 

kroppen kryper

    sprickor kryper

    genom

        kött och blod

    förvittrar

    faller

    bit

    för

        bit

    för

    bit

    av

        avgrunden

    särar

    på    

    de

    sista två

    och det som finns

    som återstår

ögonglober

fingrar

    tår

    i

    en

    enslig

         r

      a

    d

 

10.05.2018 kl. 22:16

I

 

Det bor en best i mitt badkar

Han bor bakom mitt duschdraperi

Han har kravlat sig upp ur min golvsil

och han finner sin näring däri

Explosion av ett kranium

Fritt fall i en kropp

Av förvillelse tvingad till strid

Det är som var gång är den första

då han snörper tentaklerna kring mig

Han är ingen man vänjer sig vid

 

09.05.2018 kl. 21:51

Igår var det Arvid Mörne-tävlingens prisutdelning

 

Jag var inte där. Jag låg i min säng i huset vid skogsbrynet och steg inte upp förrän framåt eftermiddagen. 

Det var första gången jag deltog i tävlingen och ska jag vara ärlig så var själva deltagandet i sig roligt. Utfallet spelade ingen roll just nu. Det stora är att jag skrivit, nej krystat ut en diktsvit som jag är stolt över. Min diktsvit är ett värkverk. Lite som det nästan står i första Mosebok:

Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda din poesi.

En positiv följd av utfallet är att jag fortsättningsvis äger 100% av rättigheterna till min avkomma, och att jag numera hämningslöst får spy ut mina ord över alla jag utnämner som publik.

Därför, kära åskådare i min egen amfiteater kommer jag under åtta dagar dela åtta dikter med er.

 

08.05.2018 kl. 22:17

Stanna

 

Eken, likt många andra lövträd går inte att odla i inomhusmiljö. Vistas de året runt i ett fruktbart klimat kommer de snart bli överbelastade och dö. De behöver vinterhalvåret. De behöver tomrum och dvala för att kunna leva. Samma regel gäller för oss. Vi behöver vila. Vi är skyldiga oss själva det.

Ibland däremot, finner vi oss själva i ett livlöst vakuum. Vi vill ut men finner ingen utväg. Vi vill framåt men det finns ingen transportsträcka. Låt det vara så. Det får vara så. Det bör vara så. Vi tror ofta att vi står stilla fast det i själva verket bubblar och rör sig under ytan. Det kommer spira i sinom tid.

 

07.05.2018 kl. 22:31