-

 

Det har blivit sommar på en vecka och det är nu den är som bäst. 

Jag ligger i gräset i parken med Laura. Jag har satt baskern som solskydd över ansiktet och dragit av mig tröjan.

-Snart rullar dom ut sig, ormbunkarna, säger jag. Jag tänker på dem som sovande katter.

-Det ser ut som att de viskar med varandra när de står i klunga, säger Laura. Peppar varandra. Vi klarar det här.

Jag kramar ett träd och gnuggar kinden mot den skrovliga barken. "Det här är en bra bok" säger jag. 

-Rekommenderar du den här boken? flinar Laura. 

Utan att vi vet ordet av står vi under ett blommande körsbärsträd. Jag kliar en humla på den håriga ryggen och vet inte riktigt vad jag ska göra av mig själv. 

"Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle våren annars tveka?"

-Jag älskar hur du kan recitera poesi hela tiden.

 

19.05.2019 kl. 18:39

Haikustrapats

 

Lönnäsor faller

Vi förlorar förtappar

Lusten att leka

 

Jag viskade till

lönnen vi har blott djup om

tiden är ändlig

 

Fibbla ur asfalt

Bortåt ett regn och en vind

Hemåt en messtjärt

 

04.10.2018 kl. 11:12

VII

 

lossar

de stöd

som rundar av

mina kanter

håller upp

mina valkar

fyra komma sex

miljarder

år

och ett imorgon

har ännu aldrig

existerat

 

15.05.2018 kl. 15:54

VI

 

ni säger

jag

är obrydd

om sed och stumma normer

som om det vore

en förmåga

en eftersträvansvärd

 

jag vill säga jag är

obrydd

abdikerad

avklädd

 

inför

 

14.05.2018 kl. 15:54

V

 

har

varit

vissheten

viljan

ett vandrande victrix

bortom omtumlandets dalar

har

fört statistik

över individens mänskliga skyldigheter

betalat skatt

ställt upp på ditt

ställt upp på datt

tagit trappan upp

det var så lite

tack

jag gör det ju så gärna

stått och gått

sansat

vackert

druckit vatten

tigit tyst

gapat stort

och skrynklat min panna om natten

 

varit barmhärtig i strålkastarljus

applåderna dånat

ödmjukt

låtsats bli förvånad

 

13.05.2018 kl. 15:50

IV

 

ni säger

smärtan

är

förklädd andemening

att spara ta till vara

 

jag säger

om jag kramade ur

varje droppe

ur dess trasa

och draperade dem i guldfärg

skulle jag inte göra annat

 

12.05.2018 kl. 12:07

III

 

 

Min andel är snart slut

 

                                  FEL

                                  säger du

det finns

sju komma tre

miljarder

lika djupa brunnar

med svart

trögflytande massa

                                     STOPP

                                     säger du

och den ska

portioneras ut

till var och en

tills den tar slut

och därefter

försvinner

också vi

                                  Du säger mig

                                  att brunnen inte har en botten

                                  och att massan

                                 portioneras ut av slumpen

Då säger jag dig

att äpplen

kan falla

åt vilket väderstreck som helst

 

11.05.2018 kl. 09:27

II

 

kroppen kryper

    sprickor kryper

    genom

        kött och blod

    förvittrar

    faller

    bit

    för

        bit

    för

    bit

    av

        avgrunden

    särar

    på    

    de

    sista två

    och det som finns

    som återstår

ögonglober

fingrar

    tår

    i

    en

    enslig

         r

      a

    d

 

10.05.2018 kl. 22:16

I

 

Det bor en best i mitt badkar

Han bor bakom mitt duschdraperi

Han har kravlat sig upp ur min golvsil

och han finner sin näring däri

Explosion av ett kranium

Fritt fall i en kropp

Av förvillelse tvingad till strid

Det är som var gång är den första

då han snörper tentaklerna kring mig

Han är ingen man vänjer sig vid

 

09.05.2018 kl. 21:51

Igår var det Arvid Mörne-tävlingens prisutdelning

 

Jag var inte där. Jag låg i min säng i huset vid skogsbrynet och steg inte upp förrän framåt eftermiddagen. 

Det var första gången jag deltog i tävlingen och ska jag vara ärlig så var själva deltagandet i sig roligt. Utfallet spelade ingen roll just nu. Det stora är att jag skrivit, nej krystat ut en diktsvit som jag är stolt över. Min diktsvit är ett värkverk. Lite som det nästan står i första Mosebok:

Jag skall låta dig utstå mycken vedermöda, när du bliver havande; med smärta skall du föda din poesi.

En positiv följd av utfallet är att jag fortsättningsvis äger 100% av rättigheterna till min avkomma, och att jag numera hämningslöst får spy ut mina ord över alla jag utnämner som publik.

Därför, kära åskådare i min egen amfiteater kommer jag under åtta dagar dela åtta dikter med er.

 

08.05.2018 kl. 22:17

min hand är kall

 

min hand är kall
jag har kalla händer

***

nu är det dina som är kalla


jag har kalla händer


och mina händer är varma

***

vem har av oss har kalla händer nu
är det jag eller är det du

***

Oj, vad kalla dina händer är
vill du att jag ska värma dem?

 

28.04.2018 kl. 22:25

En Sigismund Bekymmerslös

 

Jag ville jag vore en katta. En Sigismund Bekymmerslös med hår medhårs. Jag ville jag spann på soliga platser utan minsta suktan
                                                                                och ändå jag mötte det som var mitt med tveklöst öppna tassar. Jag ville jag vore kapabel till att dunsa ner vid fotknölar och förvänta mig skrap på min mjuka kattamage.
Utan en känning om då eller sen.

 

26.03.2018 kl. 21:40

-

 

 

 

 

det är här som det slutar

varför det?

för att jag inte älskar dig

Att älska 
(lilla gumman)
är ett val

för att jag har valt att inte älska dig

att inte älska dig för att ditt ego är så stort att det riskerar tränga ut allt syre till termosfärens yttersta gränser och förorsaka den yttersta apokalypsen

Därför,
              lilla gubben,
                                älskar jag dig inte

 

 

 

 

 

19.03.2018 kl. 21:30

-

 

jag brukade krypa ner bredvid henne som bor på platsen där tiden står still
och hon brukade

släcka lampan

dra en lättnads suck och säga att det var
bästa stunden på dygnet.


Och jag var r ä d d
för sängkanten
för springan i dörröppningen
för sarkofagen
för svartvita avmätta blickar
för att inte göra
för att inte vara

 

Och jag kryper ner

Om morgonen och kvällen
i bädden
bland blandade blad
av poesi och prosa
ordlösa böner
och stilla meditationer
och rycks med leken i lakan

och det är bästa stunden på dygnet

 

08.03.2018 kl. 10:35

Lista över den bästa litteraturen 2017

 

Nyårsafton har inrymt en diffus, svårbeskrivlig ångest i flera års tid. I flera års tid har jag duckat för årsresuméer, förhoppningar, årskrönikor och nyårslöften. Nu då all hybris har lagt sig känner jag mig trots det kallad till att dela med mig av det bästa jag upplevt i litteraturväg under året som gått. Passande eftersom jag faktiskt läste in tolvslaget för fyra veckor sedan (underförstått: ypperligt sätt att fira). Böckerna presenteras utan inbördes ordning. 

Birgitta Boucht - Sämsta Tänkbara Sällskap
En poesisamling som höjde min puls så till den grad att det resulterade i inte ett, inte två, utan tre blogginlägg. 

Jean Giono - Mannen som planterade träd
En bok om en man som planterade träd. Även denna finns citerad i ett inlägg.

Lotta Sjöberg - Det kan alltid bli värre
Det är normkritiskt. Det är ångestfyllt. Det är humor svartare än kemikaliefärgade elastantights. Det är genialiskt. Här, i Sjöbergs portfolio återfinns några sidor ur seriealbumet.

Birgitta Boucht - Dånet i ett ensamt öra
Bouchts skönlitterära verk är fulla av mystik, närmast meditativa. Hon skriver prosa som befinner sig så nära prosapoesi som prosa kan befinna sig. Dånet i ett ensamt öra utspelar sig inne i en döende kvinna som läsaren snart börjar älska.

Hennes döda syster skrattade. Då ses vi snart min vän, sa hon. Jag har väntat länge. Jag vill att du skyndar dig. Nej, det vill jag inte. Jag vill ingenting annat än att vi ska vara tillsammans igen, som förr, som då. 
Kan vi det, frågade den levande systern. Lurar du mig inte nu? Du vet att jag inte tror på ett liv efter döden. Och ändå ringer du, ja ändå ringer jag.

Peppe Öhman - Livet & Patriarkatet
En relativt lättläst bok med klara analyser och en underhållande blandning av vetenskapliga undersökningar och egna upplevelser kring den könsmaktordning vi lever i. En bok som för mig som kvinna resulterade i många aha-upplevelser och stark relatering. Jag är beredd att rekommendera den vilket kön du än tillhör och vare sig du kallar dig feminist eller inte. 

Eva-Stina Byggmästar - Barrskogarnas Barn
En poesisamling som uttrycker villkorslös kärlek till det levande. Eva-Stinas diktsamlingar, och i synnerhet denna kunde jag läsa om och om och om igen. Före Eva-Stina fanns det en liten del av mig som trodde att glädje var något ytligt, något överflödigt som inte lönade sig att skriva om. Nu vet jag att den lilla delen av mig inte kunde ha haft mer fel. 

jamen, vi spanKULerar
omkring lite grann, det är skoj!
si så här, lite grand bland granarna,
bara för den skull att vi helt enkelt
inte kan låta bli!

Joanna Rubin Dranger - Fröken Märkvärdig och Karriären
Ett seriealbum som träffade mig med ett slag i magen. Ett seriealbum för alla oss som tror, eller som en gång trott att vi i världens ögon måste bli något stort för att vår existens ska vara berättigad. Ett seriealbum vars sista ruta jag är beredd att tatuera in på min arm.

 

Bild lånad från Albert Bonniers förlag.

Douglas Adams - Liftarens Guide till Galaxen
... och resten av delarna i den femdelade trilogin. Böckerna har räddat mig om och om igen. Adams universum kunde jag omringa mig av då mitt eget universum bestod droppställningar skymtandes bakom tårgardiner. Böckerna är en enda stor satir över mänskligheten. Det är politiskt, religiöst och grammatikaliskt okorrekt. Och jag, som stolt strävar efter att vara en obotlig pk-fjant skäms inte ens över att jag gillar det. Det är skrivet av ett geni av sällan skådad särklass.

 

28.01.2018 kl. 23:25

En kort historik över människan

Människan har skrivit sedan den dagen denne knäckte koden och plitade ner AFRIKA med spretiga bokstäver på ett kopieringspapper. Människan skrev för att viljan blomstrade upp i dennes ivriga barnakropp. Någonstans på vägen förändrades något. Nu skriver människan för att människan är illa tvungen.