Lista över den bästa litteraturen 2018

 

Som uppföljare till förra årets lista. Den hittar ni här.

 

Eva-Stina Byggmästar - Locus Amoenus
Jag tröttnar aldrig på Eva-Stina. Jag fullkomligt förlorar, eller kanske återfinner mig själv i hennes språkvärld. Diktsamlingen Locus Amoneus är ett kärleksepos ur en Edens lustgård. En jollrande, bekymmerslös frizon där jag anar stråk av erotik utan att det på något vis är uttalat.

 

Birgitta Boucht - Tusenblad, en kvinna som snubblar
Tusenblad halkar i sitt badkar. Hon är gammal, ensam och kan inte ta sig upp själv. Hon förstår snart att det är här hon kommer dö senast inom ett par dagar. 
Boucht är en given favorit. Hon verkar inte kunna skriva dåligt. Också här - språket. Något slags prosapoesi och den fantastiska förmågan att kunna uttrycka så mycket med så få ord. Jag slås av häpnad varje gång och önskar att jag besatt den förmågan lika bra som hon.

 

Soheila Fors - Bakom varje fönster bor ett hjärta
Fors, som är aktiv författare och politiker och har grundat kommuniteter för utsatta kvinnor skriver om mäns våld i hederskulturer och om hur Sverige inte klarar av att ge dessa kvinnor samma demokratiska rättigheter som andra. Boken är full av sanna berättelser, baserat på samtal författaren haft med sönderslagna, våldtagna, ihopsydda, manipulerade och psykiskt misshandlade kvinnor. 
(Med dessa ord sagda bör jag kanske påpeka till alla tröghuvuden där ute att alla muslimska män inte misshandlar sina fruar och att det finns gott om västerländska maktkåta svin. Jag räknar mer än gärna upp dem på begäran.)
 

Jag var tvungen att läsa lite i gången. Det hela var så överväldigande, var så konkret och totalt ofattbart på en och samma gång.


Jag fick boken av farmor i julklapp. Hon visste nog inte riktigt vad hon köpte till mig. I hennes ögon bör jag antagligen skyddas från "Vem ska trösta knyttet?", vilket för mig in på nästa bok.
 

 

Tove Jansson - Vem ska trösta knyttet?
Jag läste den högt för en vän då hon låg i min famn. Det var en fin stund.


Tove Jansson - Sommarboken
Tänk att jag inte hade läst den förut. Den känns ju som en självklarhet om man är en kulturintresserad snusmumrik. Jag blev inte besviken. Sommaridyllen ute i finska viken. Det speciella bandet mellan en ung flicka och hennes fyndiga farmor. Boken andades. Jag får känslan av att karaktärerna lever inne i den och nästa gång jag besöker dem kommer där finnas nya berättelser.

 

Peter Wohlleben - Trädens hemliga liv
Tyska Wohlleben är biolog och skogvaktare. Han avslöjar forskning som gör att du aldrig kommer kunna se skogen på samma sätt igen. Naturen är magisk. En av de banalare sanningarna som kommer fram i boken är att träden växer fast i varandra med rotsystemen under marken. Om ett träd blir sjukt eller angripet och inte själv kan ta till sig näring kommer de kringliggande träden att ge det sjuka trädet näring genom rotsystemet. Man önskar ju att människodjuret hade ett sådant samhälle som i praktiken faktiskt fungerade.

 

 

Ellen Strömberg - Jaga vatten
Ellen har en fantastisk debutroman om sexualitet, identitet och småsamhället. Att vara uppväxt i en av städerna som boken utspelar sig på är ju kul i sig självt. Eller ja, städerna i boken förblir onamngivna, men jag vet ju.


Michael Ende - Momo och kampen om tiden
Igen en klassiker som jag inte läst förrän nu. Trots att den är skriven för snart 50 år sedan tror jag att den aldrig har varit så relevant som den är idag. En lång saga som egentligen skildrar verkligheten och hur vi ser på den. En saga för barn och för vuxna barn och kanske allra mest för vuxna vuxna.

 

Hanya Yanagihara - Ett litet liv
OM jag måste välja en favoritbok i år så är det den här. En tegelsten som man inte vill att ska ta slut. En läsupplevelse bortom nästan allt annat. Nästan alla triggervarningsetiketter som ni kan tänka er bör dock flaggas med innan ni befattar er med den här. Det är självmordstankar, självskadebeteenden, sexuella utnyttjanden, manipulation och härskartekniker av alla de slag. Men det är så mycket bortom det också. Om ni tror er klara av den så LÄS för allt i världen.

 

 

Det om det. Ny lista nästa år.

 

28.01.2019 kl. 20:41

En Sigismund Bekymmerslös

 

Jag ville jag vore en katta. En Sigismund Bekymmerslös med hår medhårs. Jag ville jag spann på soliga platser utan minsta suktan
                                                                                och ändå jag mötte det som var mitt med tveklöst öppna tassar. Jag ville jag vore kapabel till att dunsa ner vid fotknölar och förvänta mig skrap på min mjuka kattamage.
Utan en känning om då eller sen.

 

26.03.2018 kl. 21:40

Lista över den bästa litteraturen 2017

 

Nyårsafton har inrymt en diffus, svårbeskrivlig ångest i flera års tid. I flera års tid har jag duckat för årsresuméer, förhoppningar, årskrönikor och nyårslöften. Nu då all hybris har lagt sig känner jag mig trots det kallad till att dela med mig av det bästa jag upplevt i litteraturväg under året som gått. Passande eftersom jag faktiskt läste in tolvslaget för fyra veckor sedan (underförstått: ypperligt sätt att fira). Böckerna presenteras utan inbördes ordning. 

Birgitta Boucht - Sämsta Tänkbara Sällskap
En poesisamling som höjde min puls så till den grad att det resulterade i inte ett, inte två, utan tre blogginlägg. 

Jean Giono - Mannen som planterade träd
En bok om en man som planterade träd. Även denna finns citerad i ett inlägg.

Lotta Sjöberg - Det kan alltid bli värre
Det är normkritiskt. Det är ångestfyllt. Det är humor svartare än kemikaliefärgade elastantights. Det är genialiskt. Här, i Sjöbergs portfolio återfinns några sidor ur seriealbumet.

Birgitta Boucht - Dånet i ett ensamt öra
Bouchts skönlitterära verk är fulla av mystik, närmast meditativa. Hon skriver prosa som befinner sig så nära prosapoesi som prosa kan befinna sig. Dånet i ett ensamt öra utspelar sig inne i en döende kvinna som läsaren snart börjar älska.

Hennes döda syster skrattade. Då ses vi snart min vän, sa hon. Jag har väntat länge. Jag vill att du skyndar dig. Nej, det vill jag inte. Jag vill ingenting annat än att vi ska vara tillsammans igen, som förr, som då. 
Kan vi det, frågade den levande systern. Lurar du mig inte nu? Du vet att jag inte tror på ett liv efter döden. Och ändå ringer du, ja ändå ringer jag.

Peppe Öhman - Livet & Patriarkatet
En relativt lättläst bok med klara analyser och en underhållande blandning av vetenskapliga undersökningar och egna upplevelser kring den könsmaktordning vi lever i. En bok som för mig som kvinna resulterade i många aha-upplevelser och stark relatering. Jag är beredd att rekommendera den vilket kön du än tillhör och vare sig du kallar dig feminist eller inte. 

Eva-Stina Byggmästar - Barrskogarnas Barn
En poesisamling som uttrycker villkorslös kärlek till det levande. Eva-Stinas diktsamlingar, och i synnerhet denna kunde jag läsa om och om och om igen. Före Eva-Stina fanns det en liten del av mig som trodde att glädje var något ytligt, något överflödigt som inte lönade sig att skriva om. Nu vet jag att den lilla delen av mig inte kunde ha haft mer fel. 

jamen, vi spanKULerar
omkring lite grann, det är skoj!
si så här, lite grand bland granarna,
bara för den skull att vi helt enkelt
inte kan låta bli!

Joanna Rubin Dranger - Fröken Märkvärdig och Karriären
Ett seriealbum som träffade mig med ett slag i magen. Ett seriealbum för alla oss som tror, eller som en gång trott att vi i världens ögon måste bli något stort för att vår existens ska vara berättigad. Ett seriealbum vars sista ruta jag är beredd att tatuera in på min arm.

 

Bild lånad från Albert Bonniers förlag.

Douglas Adams - Liftarens Guide till Galaxen
... och resten av delarna i den femdelade trilogin. Böckerna har räddat mig om och om igen. Adams universum kunde jag omringa mig av då mitt eget universum bestod droppställningar skymtandes bakom tårgardiner. Böckerna är en enda stor satir över mänskligheten. Det är politiskt, religiöst och grammatikaliskt okorrekt. Och jag, som stolt strävar efter att vara en obotlig pk-fjant skäms inte ens över att jag gillar det. Det är skrivet av ett geni av sällan skådad särklass.

 

28.01.2018 kl. 23:25

Det är mycket tyngre att vänta än att gå

 

Benen är stela men du tar ändå trapporna ner, för det är mycket tyngre att vänta än att gå.

-

Men Martí skulle komma sju och sedan åtta och sedan tog du en lång promenad för att vara borta när han väl skulle ringa på dörren.
När du kom hem hade du ett ursäktande sms och du var bara tvungen att klippa av i självförsvar. För du kan inte längre vänta på människor, för varje minut av väntan känner du hur livet rinner ur dig och du vill inte dö väntande.

-

Han kommer gå sedan, han får gå sedan, han ska gå, ljuder mellan dina öron då du tänder hallampan. (...)
Men när du vaknar mitt i natten och ser Martí sova vet du att det är för sent.
När han går kommer du att vänta.

 

ur Bara gå av Jenny Björklund

 

14.09.2017 kl. 19:13

Det börjar här

 

Vi har en hel värld full av kvinnor som knappt får luft eftersom de vänder ut och in på sig själva i sina försök att vara alla till lags.
Så lär Chizalum att vara uppriktig istället. Och snäll.
Och modig. Uppmuntra henne att säga vad hon tycker, vara ärlig. Och beröm henne när hon gör det. Beröm henne i synnerhet när hon intar en svår eller impopulär ställning om det råkar vara hennes ärliga uppfattning. Lär henne vikten av vänlighet. Beröm henne när hon är snäll mot andra. Men lär henne att hennes snällhet inte kan tas för given. Lär henne att hon också ska förvänta sig att mötas av vänlighet och snällhet från andra. Lär henne att stå upp för det som är hennes. Om ett barn tar hennes leksaker utan att fråga ska hon ta tillbaka det som är hennes. Lär henne att säga ifrån om något gör henne olustig eller obehaglig till mods. Säga ifrån, skrika högt. 
Visa henne att man inte måste vara omtyckt av alla. Tala om för henne att om någon inte tycker om henne, så finns det andra som gör det. Lär henne att hon inte bara är ett objekt för andras gillande eller ogillande, hon är också ett subjekt som själv kan gilla eller ogilla. 

Brev till en nybliven förälder: Ett feministiskt manifest i femton punkter
Chimamanda Ngozi Adichie

 

 

07.06.2017 kl. 15:21

Det börjar regna.

 

Hedenandis anm: läs långsamt. Läs med eftertryck. Om du märker en positiv, alternativt skrämmande skillnad, gör det oftare.

 

Dofterna förtydligas, gräset reser sig upp, löven skakar skrattande av sig de blöta dropparna, skogen tackar för den uppfriskande blötan, en tilltänkt skogsbrand kommer av sig och de grova trädrötterna sänder ut smårötterna för att suga i sig denna himmelska gåva. Skål! fnissar smårötterna och blir hastigt kommenderade ner i säng av skogens matriarker."

Dånet i ett ensamt öra
Birgitta Boucht

 

27.05.2017 kl. 22:53

Mannen som planterade träd

 

Jag låtsades ta en promenad i sakta mak och följde en väg parallell med hans egen. Djurens betesmark låg i en dalbotten. Där lämnade han sin lilla hjord att vaktas av hunden och gick upp till den plats där jag befann mig. Jag blev rädd att han kom för att förebrå mig min påflugenhet, men inte alls: han skulle den här vägen och föreslog mig att följa med om jag inte hade någonting bättre för mig. Han skulle upp på en kulle längre bort.

När han kom till den utvalda platsen satte han igång med att köra järnspettet i marken, varpå han stoppade ner ett ekollon i hålet och skyfflade igen det. Han planterade ekar. Jag frågade om han ägde marken. Nej, svarade han. Visste han vem som ägde den? Det visste han inte. Han förmodade att det var kommunal mark, eller kanske ägdes den av folk som inte brydde sig om den? För sin del brydde han sig inte om att ta reda på vilka de var. På det sättet planterade han med omsorg sina hundra ekollon.

Efter middagsmålet fortsatte han sortera utsädet. Nu började jag ställa frågor så enträget, tror jag, att han till slut blev tvungen att svara. I tre år hade han planterat träd i denna ensliga trakt. Etthundratusen träd hade han planterat. Av dessa etthundratusen hade tjugotusen kommit upp. Och av dessa tjugotusen räknade han med att förlora ytterligare hälften på grund av gnagare eller försynens oförutsägbara skickelse. Återstod tiotusen ekar som skulle växa på denna plats där dittills ingenting hade funnits. 

Mannen som planterade träd
Jean Giono

 

12.05.2017 kl. 19:57

En kort historik över människan

Människan har skrivit sedan den dagen denne knäckte koden och plitade ner AFRIKA med spretiga bokstäver på ett kopieringspapper. Människan skrev för att viljan blomstrade upp i dennes ivriga barnakropp. Någonstans på vägen förändrades något. Nu skriver människan för att människan är illa tvungen.