-

11.06.2019 kl. 17:57

 

TW KROPPSHETS, SJÄLVHAT

 

 

 

Då jag var 12 år gammal hade jag nyss börjat komma in i puberteten. Flera av mina vänner hade fått mens, det där mytomspunna blodet som jag inte skulle få förrän tre år senare. Men det var jag förstås omedveten om då. Skolsköterskan skulle lyssna på mina lungor och bad mig ta av tröjan och behån, om jag hade någon. 'Jag har ingen just idag' sa jag, och kände skam över att jag inte börjat täcka de myntstora bulorna som stigit upp ur bröstkorgen. Skolsköterskan vägde mig och vågen visade flera kilogram mer än den gjort senast. Hon knappade in siffrorna på tangentbordet och min tillväxtkurva reste sig som ett rött streck över det normala referensvärdet. 'Inget konstigt' sa skolsköterskan, du är frisk och fin. Men jag visste att hon hade fel. 

När jag var 12 år gammal och skolsköterskan vägde mig såddes ett frö av kroppshat. Jorden var syrerik och fuktig av filmerna vi sett på barnkalasen, tidningarna i tandläkarens väntrum och den allmänna jargongen i de vuxnas samtal.
Då jag fyllt tretton började mina höfter breddas och med bara några månaders mellanrum växte jag ur par efter par av supertighta jeans. Jag satt framför spegeln i mitt flickrum med ansiktet gömt i det midjelånga håret och grät, för vem skulle någonsin kunna se på min kropp utan avsmak? Jag dansade dubbla danspass på söndagkvällar och  innan dem brukade jag ibland springa en åttakilometersrunda.
Då jag var fjorton vägde skolsköterskan mig och tillväxtkurvan var ett rött, sjunkande streck. Jag berättade att jag inte fått mens än, att jag åt fem mål om dagen och att jag var glad.
 
Då jag är tjugo åker jag med min katt till veterinären. Jag har tagit dagens medicin mot min kroniska smärta och håret är kortklippt sedan jag ett par år tidigare började tappa det. Innanför dörren står en våg. Min katt sövs ner. 'Vänta här i en halvtimme' säger man till mig. Sekundvisaren på väggen håller trådarna. Jag bestämmer mig för att jag är redo. Jag väger åtskilliga kilo mer än jag trott.
 
Det känns ganska bra. 
 
Det här är ingen solskenshistoria.
 
Kommentarer (0)
Skriv siffran 8 med bokstäver:

En kort historik över människan

Människan har skrivit sedan den dagen denne knäckte koden och plitade ner AFRIKA med spretiga bokstäver på ett kopieringspapper. Människan skrev för att viljan blomstrade upp i dennes ivriga barnakropp. Någonstans på vägen förändrades något. Nu skriver människan för att människan är illa tvungen.